Jag kommer ihåg första gången jag hörde din röst på telefon, jag gjorde till min liten och lekte lite badass osv men det tog mig bara någon minut innan jag tänkte om och bara nä nu jävlar satsar jag allt eller inget för att få en jävligt bra vän och visade verkligen mitt rätta jag och följde inte ett jävla skit! Just nu veckor senare sitter jag på samma plats som då, den ända skillnaden är att vi blev mer än bara vänner och nu behöver jag inte ens tänka allt kommer så naturligt. Och det magiska med oss är att hur mycket vi än pratar så finns det alltid nya samtalsämnen! Du är den som ger mig den där rätta tryggheten, jag vet att allt är rätt men att det vara är mina hjärnspöken som förvirrat till det och jag säger förlåt! Jag borde vara gammal nog att förstå att det blir inte alltid exakt som man vill och speciellt inte när man inte berättar för den personen vad man vill menar och känner. Du gör mig så jävlars glad! Som Ronny behöver Ragge behöver jag dig, som ketchup behöver tomater, som Hassela behöver snö, som Volvon måste ha bensin, och som luften behöver syre. Jag har hittat den där personen som förstår dina behöv och som jag kan inte skäms ett jävla dugg över utan snarare skryter en del om. Du är allt det där lilla extra. Jag behöver inte anpassa mig eller någonting vi vara smälter ihop till ett, du & jag, jag. & du <3<3<3 Jonathan du är världens bästa pojkvän och du betyder oerhört mycket kom ihåg det <3<3

Jani förlåt jag inte skivit men har känt att det har varit ganska rörigt i mitt hövve så kände att jag skulle ge det lite tid. Nu äre lördag och jag ligger och ser på melodifestivalen men Julina fast jag inte ens gillar programmet, hehe men vad gör man inte för vännerna och traditioners skull? Idag har det varit slalom hela dagen med lunch på hotellet och bad och solning och sedan baconlindad saftig kyckling i sås med färsk pasta, jäk*a lyxigt för å vara i husvagn och förstuga. Till efterrätt blev det någon äppelkaka och nu är det ben och jerrys och chees stars i soffan men Julina. Föret var så himla grymt här i Hassela idag men sista åket gav nästan jag och Hanna upp, man såg inget i skidglasögonen och utan slog snön som skott i ansiktet och man såg ingenting! Det var riktigt hemskt! Men har haft nyskidor idag och var lite kämpigt i början men sedan var jag i himlen så himla roliga. Innan lunch var jag helt svettig och halvt död men vad gör det? ;) var faktiskt helt jävla okej bra afterski oxå idag :) Haen trevlig kväll :)

Hemskt svettig rygg! Euw.

Hua vad snön yrde! :(

Såg absolut inget! (Förlåt om jag körde på nån)

Han gav upp

Min lillfis <3

Det har varit en helt ok dag idag lite konstig men ok :) Kunde inte sova så himla länge imorse men belv kvar i sängen halva dagen av förkylningen när jag väl tog mig upp och åt och fick energi så blev jag riktigt kreati och började renovera i min blivande smink/data skrubb. Riktigt roligt faktiskt men slutade i att jag blev totalt stressad så gjorde mat och la mig i ett bad och nu blir det sängen. Saknar min älskling något otroligt så det gör ont och det ska bli så underbart på fredag att få träffa honom och mysa hela kvällen, speciellt för att det är alla hjärtans dag! Nä nu tar jag och vovven och kramar kudden och snarkar, bara eeen lite kopp te först ;) Sov så sött männskligheten, och djurligheten ;P

Men vad pågår här då tro? Kanske lite nytt till bloggen? Vem vet ;)

Hadde tänkt skriva ett inlägg idag om en massa roligare saker men nu kände jag inte riktigt för det för sitter i mina egna tankar och är ganska förvirrad, för deprition det kan dom skriva på papper och diagnotisera för det har jag fått, men senare då efter att ha kämpat och börjat leva igen, för nä jag levde inte förut, fick aldrig vara ensam, vuxna med överallt, klarade jag skolan, skulle jag klara av och vara med kompisar, skulle jag bli svimfärdig av att vara bland allt folk, kanske skulle jag stanna nere på sjukhuset, nämen ojdå nu bröt vi ihop hyperventilering, lilla gumman andas in genom näsan ut igenom unnen, men kärring vet du hur lät det är när tårarna rinner och man blir helt täpt i näsan du vet ju för fan inte vad du pratar om jävla terapsykomojäng!! Oj lilla gumman sluta söka uppmärksamhet, forsande blod från armar och ben, skulle de vuxna klara av mig, tabletter och en jävligt kaxig attityd mot allt och alla, mörka kläder, mörker dygnet runt både inuti och utanpå min kropp, slutade med mina hobbyer, slutade med rutinerna, slutade med det mesta, vissa dagar sista tiden var att plocka ur diskmaskinen och dammsuga så ansträngande att jag sov hela nästa dag, bara att andas gjorde ont i själen, gud inte förns jag skriver just nu fattar jag hur mycket bättre det är jag ler just nu och visst finns det stunder då allt bara rasar för några sekunder men då andas jag skakar på huvudet och tänker på nått bra. Anledningen att jag komit såhär långt sista tiden är nog tack vare medicin, jag var skeptisk i början för det kändes så falskt men nu är det en del av mitt liv och känns helt naturligt men man skja även lyssna på kroppen och inte börja med medicin om man är osäker och inte känner sig redo. Men min största tanke just nu då när vet jag att depritionen är över? kommer jag tappa taget imorgon och jag ligger där i sängen och har gett upp igen? Men just nu jag känner mig så sjukt stark jag kan tackla ganska stora problem jag andas och tänker positivt förut kunde min värld rasa över att mamma inte svarade direkt när jag skrev att jag älskade henne eller när planer blev ändrades. Jag känner mig faktiskt glad och jäcligt stabil just nu men frågan är, när vet man att man är lycklig? jo visst alla har dåliga dagar men vad är normalt? Kan man få lycka diagnotiserat på papper också?